Philip Glass

Konsertrecension av Philip Glass på Konserthuset i Uppsala 23 maj.

Det var nästan fullsatt när den världsberömde pianisten och kompositören Philip Glass spelade på Konserthuset. Andreas Jakobsson ville ha mer innan det ens tog slut.
MUSIK
Philip Glass
Konserthuset, Uppsala, måndag
Bäst: Pendulum, i vilken både Philip Glass och Tom Fain presterade på högsta nivå.
Sämst: Publikens rullande hostattacker i pauserna som sabbade stämningen.

Ernest Hemingways berättelser kan röra upp stora känslor genom att vara sparsmakade. Den begränsade informationen lämnar öppet för läsaren att applicera sina egna känslor på texten. Philip Glass musik arbetar på ett liknande sätt. Han må ha lämnat den mest hårdnackade minimalismen bakom sig för många år sedan, men musiken är fortfarande i grunden minimalistisk, med en utfyllnad som ger en märklig särprägel och drar till sig lyssnare som lampor på natten.
Philip Glass inledde med att berätta vad han skulle spela och bad publiken att slå av mobiltelefonerna. När han spelade satt han halvvänd från publiken och försvann nästan i tonvirvlet. Det är en anspråkslöshet som han kan kosta på sig eftersom musiken är så kraftfull.
Många som har sett filmen Timmarna tror nog att de greps så hårt av scenen där hemmafrun Laura Brown tänker ta livet av sig på ett hotellrum på grund av det lysande skådespeleriet och de mäktiga visuella effekterna. Om känslor gick att mäta och förvandla till statistik skulle det dock antagligen visa sig att det var musiken av Philip Glass som gjorde det mesta för tårtrillandet.
Lyssnar man på Glass filmmusik utan bilder märker man också att den, till skillnad från många av filmkompositörers verk, står sig bra utan filmen och att den skiljer sig ganska lite från hans andra musik. Ha må ha skrivit partier till speciella scener, men den är ändå hans musik mer än något annat.
Under Uppsalakonsertens första timme turades Philip Glass på piano om att spela med violinisten Tim Fain. I Fains händer blev musiken mjukare, medan dess särart kom fram bättre när Glass själv spelade. När de på slutet spelade som duo mötte de två skikten varandra och fördubblades, vilket borde ha utnyttjats mer.
En del musiker når ut till en bred publik av en slump. De råkade spela in en låt till en film som råkade bli en oväntad succé. Philip Glass musik skulle ha blivit stor vilka vägar den än tog innan den landade i folks medvetanden. Det klistrar sig fast, borrar sig in och får en att sukta efter mer innan det ens är slut.
Andreas Jakobsson