Reportage från Veronica Maggios releasespelning på Katalin i Uppsala. Publicerad i Upsala Nya Tidning 28 april.
Att komma tillbaka till highschool-återföreningsbalen i sin gamla hemstad som den mest framgångsrika personen är en av den moderna populärkulturens djupast rotade arketyper. Den där tjejen som ingen lade märke till är plötsligt rik och någon människor ser upp till i den stora staden som ligger många mil närmare världens mitt än stället hon en gång växte upp i.
Allt var upplagt för att Veronica Maggios återkomst till Uppsala skulle bli just ett sådant Hollywoodmoment som man vanligtvis bara ser i amerikanska filmer, minus baldrottningsutmärkelsen och de där mobbarna som sätts på plats. Ett eget tåg från huvudstaden (som avgick i tid), en fortfarande växande stjärnstatus och framförallt ett superhyllat album i godsvagnen, som också är hennes första riktigt bra skiva.
Det där filmmagiskt perfekta infann sig aldrig, åtminstone inte i inledningen där allt i en avslutningsscen på bio skulle ha varit perfekt, eftersom det här var verkligheten där sådant sällan händer.
Det mesta talar ändå för att releasefesten var startskottet för ett totalgenombrott i bästa fall i Håkan Hellströmnivåer. Kidsen gillar, recensenterna gillar, gratistidningen Metro betalar för att åka med SJ till Uppsala och musikbranschen som mest stramat åt de senaste åren vågar satsa en slant.
Innan konserten är Katalin halvfullt med viktiga människor som minglar till snygg och noga utvald musik. Mary J. Blige, Nina Simone, Serge Gainsbourg. Varje artist skulle kunna vara en direkt influens till Maggios musikskapande, som växt för varje album.
– Om mitt hjärta varit uppmickat skulle ni höra hur glad och nervös jag är, säger huvudrollsinnehavaren efter inledande Satan i gatan.
Nervöst låter det också. Dessutom har Maggios sång svårt att hävda sig mot det laddade bandet. På andra låten Välkommen in sitter det något bättre, men låter fortfarande pirrigt. De som inte fick tag på biljetter och får vänta till höstens Katalinkonsert för att se henne ska nog inte misströsta. De missade nerven som en premiär för med sig och Markus Krunegård i hatt, men lär få uppleva en tajtare spelning och en mer avspänd publik istället för tvärtom.
Andreas Jakobsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar