Intervju med Yared Tekeste

Intervju med Uppsala Reggaefestivals grundare Yared Tekeste inför Reggaefestivalen 2008. Publicerad i magasinet Biz & Art.

Sedan starten 2001 har Uppsala Reggaefestival växt till en av Europas största festivaler för baktaktsmusik. Andreas Jakobsson gick på upptäcksfärd i grundaren Yared Tekestes skivsamling och hittade några nycklar till vad som gjort honom till en av landets mest inflytelserika artistbokare.

Bästa sättet att komma grundaren för en av Sveriges största musikfestivaler inpå livet borde vara genom musik. Det är så jag tänker när jag ringer upp Yared Tekeste och bestämmer tid för en intervju. Vi kommer överens om att träffas hemma hos honom och utgå från hans skivsamling.
Några dagar senare ringer jag på dörren till lägenheten i Luthagen i Uppsala där han bor tillsammans med sin fru och dotter. Yared öppnar och tecknar åt mig att komma in samtidigt som han pratar om hotellrumsbokningar med någon på engelska i en mobiltelefon. Från stereon hörs reggaemusik på låg volym.
– Min första skivsamling, som var större än den här, gav jag bort till bekanta innan jag åkte ned och jobbade med bistånd i Afrika på 80-talet, säger han när telefonsamtalet är avslutat.
Den nuvarande samlingen är ändå imponerande. Fyra bokhyllor fullpackade med CD- och vinylskivor. Bakom vardagsrumssoffan står meterhöga staplar med jamaicanska vinylsinglar. Yared börjar plocka fram skivor som betyder något eller som bara är bra. Spelar någon låt, byter skiva och berättar.

Musique Etiophies vol. 5
– När jag beställde den här skivan på nätet fick jag en trevlig överraskning, säger Yared och pekar på en bild inuti fodralet.
På den svartvita bilden står en grupp musiker uppställda med sina instrument. Under personen längst till vänster står namnet, Tekeste ”Trilla”, vilket var Yareds pappas artistnamn. Pappan var en av de ledande utvecklarna av den eritreanska populärmusiken på 50- och 60-talet. Familjen Tekeste ägde också en av få grammofonspelare som fanns i Eritrea. Det var genom pappan Yared kom i kontakt med musik som barn och det var på grammofonspelaren han hörde de första soul- och rockskivorna från USA.

Jimmy Cliff: Unlimnited
Nära familjens hem i Asmara i Eritrea fanns det en amerikansk militärbas och det var genom basens radiostation som musikintresserade höll sig ajour med den amerikanska populärmusiken. Motownsoul, Philadelphia Sound och rock. Genom en vän på radiostationen fick familjen också tag på de senaste skivorna. En av dem var reggaepionjären Jimmy Cliffs album Unlimnited.
– Det var då jag hörde reggae första gången, fast jag förstod ju inte att det var reggae. Det lät lite annorlunda, men jag trodde nog ändå att det var ännu en amerikansk artist.

Bob Marley: Live
Yared flydde från befrielsekriget där Eritrea bröt sig ut från Etiopien och blev ett eget land. Efter att under några månader åkt igenom och tillfälligt stannat i ett antal länder på vägen kom han till Sverige och bosatte sig i Uppsala.
– Jag hade två morbröder som pluggade i Sverige så då var det naturligt att komma hit, där jag kände någon.
Den första reggaen han kom i kontakt med in det nya landet var Bob Marley vilket blev en återkoppling till det han hört av Jimmy Cliff och rykten i hemlandet om att det fanns en religion som hette Rastafari och som avgudade Etiopiens forna ledare Haile Selassie. Reggaeintresset tilltog och Yared började spela skivor på fester i Uppsala

Misty In Roots: Live at the Counter Eurovision 79
Man kan se Yareds inträde i musikarrangörsvärlden som en slump, även om han själv tror att han förr eller senare hade kommit in på den banan ändå. Det engelska reggaebandet Misty In Roots spelade på en gala som hette Rock Against Racism i Uppsala 1979.
– På den tiden hade jag dreadlocks och eftersom jag var den enda i publiken som hade det såg killarna i bandet mig och började prata efter spelningen. Jag hängde med på efterfest på deras hotellrum och de bjöd in mig på frukost dagen efter.
Yared gick till dåvarande Scandic hotell på morgonen. Medlemmarna i Misty In Roots frågade vad han jobbade med och när han berättade att han var arbetslös sade de att de skulle behöva någon som kunde ta hand om det praktiska på turnén.
– De föreslog att jag skulle hänga med, så jag gick hem och packade en väska och en timme senare var vi på väg.
Det blev några månader med många minnesvärda upplevelser. På turnén fick han bland annat vara med om en jamsession hemma hos Peps Person i Ljungby, träffa medlemmarna i The Clash och The Policy för att bara nämna lite. På turnén spelades skivan Live at the Counter Eurovision 79 in i Holland på en gala som var ett alternativ till Eurovision Song Contest.
När en arrangör senare ville boka Misty In Roots för en spelning i Stockholm meddelade engelsmännen att han var tvungen att boka via Yared och karriären som konsertarrangör började lite smått.

Burning Spear: Garvey’s Ghost
Under 80- och 90-talet fortsatte konsertarrangerandet som en fritidssysselsättning samtidigt som Yared jobbade. Bland annat på en flyktingmottagning och med ungdomar på glid på Eriksbergsskolan och Socialen.
– Det blev väl ungefär två konserter per år. I första hand ordnade jag spelningarna för att jag ville höra artisterna. Oftast tog jag inte ens någon provision själv.
Första gången han testade att arrangera något utomhus, som ett test inför en eventuell reggaefestival var när Burning Spear spelade på Parksnäckan 1999.
– Uppslutningen och responsen blev enorm. Det kändes verkligen att det fanns ett behov av en reggaefestival och då tänkte jag, ”okej, då kör vi”.
Enligt Yared är Garvey’s Ghost också den bästa dubplattan någonsin.

Bunny Wailer: Black Heart Man
2001 arrangerades den första upplagan av Uppsala Reggae Festival. Det blev en endagsfestival på Fyrishov i Uppsala, där bland andra Culture spelade. Sedan dess har festivalen växt på alla tänkbara sätt. Fler dagar, fler artister, fler besökare. På förra årets festival på Kap-området vid Studenternas idrottsplats spelade bland andra den legendariska artisten Bunny Wailer. Innan ens genrebeteckningen reggae var uppfunnen slog han, Bob Marley och Peter Tosh igenom med ska-gruppen The Wailers på Jamaica. Men det är Bunny Wailers soloalbum Black Heart Man som enligt Yared är den kanske bästa reggaeskivan genom tiderna. Bunny Wailer lämnar sällan Jamaica och det är en av bokningarna genom åren som Yared är mest stolt över.

En hembränd demoskiva inlindad i en pappersservett
– Jag såg en konsert med Gentleman på Berns i Stockholm nyligen och det verkade som att många visste redan innan att jag skulle komma dit. Jag fick fyra-fem demoskivor från artister som vill spela på sommarens festival.

Jimi Hendrix: Experience
– Den här skivan lyssnar jag nästan alltid på i bilen. Många blir förvånade när jag vevar ner rutan och de hör rockmusik. Men jag lyssnar verkligen inte bara på reggae. Några av mina favoriter är gamla soul- och funkartister som Earth, Wind & Fire, Parliament Funkadelic och Marvin Gaye. Det vore jättetråkigt om man var så insnöad att man bara lyssnade på en musikgenre.

Lee ”Scratch” Perry: From the Secret Laboratory
På omslaget sitter den legendariske och excentriske artisten och producenten på en tron iklädd kungakrona och mantel och håller i en spira. Lee ”Scratch” Perry är ett av de stora namnen som spelar på årets Uppsala Reggaefestival den 7-9 augusti.
– Men jag har sagt åt honom att han får lägga ner måleriet och de andra galenskaperna han sysslat med på spelningar de senaste åren och koncentrera sig på musiken, säger Yared lugnt men bestämt.