Reportage om Uppsala Reggaefestivals historia. Publicerad i UNT 2010.
I år har Uppsala Reggaefestival funnits i tio år. Sedan 2001 har festivalen tagit sig igenom både tunga regnväder, ekonomiska krascher, musikaliska framgångar och solsken utan att tappa fart mer än tillfälligt. Här är historien om Skandinaviens första och största reggaefestival.
Torsdagen den 12 juni 2001 regnade det lite på eftermiddagen och himlen såg oroande mörk ut. ”Just some blessings from the sky” sade en ljudtekniker som ville hålla humöret uppe. Arrangörerna såg framför sig hur Fyrishovs gräsmatta skulle gapa tom på kvällen och hur de internationella artisterna skulle spela för ett fåtal entusiaster och tvivlade kanske på att det fanns publikunderlag för reggaefestivaler så långt norrut.
Farhågorna var förhastade. Regnet upphörde, solen kikade fram och 1800 personer tyckte att det här var en sommarkväll då det passade att lyssna på reggae. Internationella artister som Black Uhuru, Sly & Robbie delade scen med Uppsalabandet Natural Way.
Huvudakt var rootslegenden Culture. Enligt många gjorde han sin bästa spelning i Sverige någonsin.
- Han ställde upp trots att schemat var tajt och kom till Fyrishov i en taxi precis innan det var dags att kliva upp på scenen. När han blickade ut över publikhavet och hörde folkets jubel blev han överlycklig och kramade mig och Adiam och sade, ”ni har lyckats”, berättar Yared Tekeste.
Men det var flera händelser under många år som ledde fram till den där torsdagen 2001. Två år tidigare hade Adiam Kubrom och Yared Tekeste genomfört ett första utomhusarrangemang. En spelning med reggaelegenden Burning Spear på Parksnäckan som drog mycket folk och bra stämning. Det var ett första test inför en idé som redan då legat och grott ett tag.
Som alla historier så börjar förstås även den här ännu tidigare. 1989 gjorde paret Kubrom och Tekeste sitt första egna arrangemang när de hyrde Folkets Hus och tog dit Burning Spear, redan då legend.
- Vi lagade jamaicansk och afrikansk mat till artisterna. Det var första gången jag lagade mat i stora grytor och vi höll på att bränna upp spisen, men det blev supergott och artisterna älskade det, minns Adiam Kubrom.
De gick förmodligen back på konserten, ingen av dem minns säkert, med det kom bra med folk och konserten var bra så de var nöjda.
Och ännu tidigare. När en ung reggaeälskande Yared Tekeste 1979 såg Misty in Roots spela i Uppsala och råkade bli deras roadmanager när de upptäckte hur många språk han pratade och fick höra att han var arbetslös för tillfället. Han åkte med på hela Europaturnén, träffade artister som The Police och jammade med Peps Persson.
När någon arrangör i Stockholm senare ville boka Misty in Roots meddelade bandet att alla bokningar gick via Yared i Uppsala. Han började förmedla artister till krogar runt om i Sverige och till Rackis i Uppsala. Han tjänade inga pengar på det, ville bara se bra reggaekonserter.
Uppsala Reggaefestival 2002 blev bredare än året innan med dancehallartisten Red Rat, Luciano och Looptroop på programmet. Den lockade lite mer folk, runt 2500. Sedan var det dags att växa till en ”riktig” festival som pågick i två dagar och då blev Fyrishov för trångt. Eller rättare sagt: de vägrade hyra ut till en tvådagarsfestival.
Istället flyttade festivalen ut till Ekeby Qvarn nära Storvreta och genomförde guldåret som reggaefans över hela Sverige fortfarande pratar om med något fuktigt i blicken. Det natursköna området var perfekt. Vädret var perfekt. Stämningen var avslappnad och artisterna levde upp till alla förväntningar.
– Alla pratar jämt om stämningen och området 2003, men det året var nästan vassast även konsertmässigt, säger Johan Liljestrand som är medlem i Meditative Sounds, den enda akten som spelat på samtliga upplagor av Uppsala Reggaefestival. Max Romeo var grym, Misty in Roots var grymma och Gentleman gjorde sin bästa spelning hittills.
Även arrangörerna älskade stället och planerade framåt. Bland annat satte de upp permanenta stängsel runt delar av området, som fortfarande står kvar, men redan efter ett år var de tvungna att leta sig vidare. En av sex familjer som bodde i Ekeby Qvarn kunde inte stå ut med reggae två dagar per år. Inte ens om festivalen betalade en weekendresa med hotell någon annanstans i Sverige den helgen.
Flytten gick till kommunens nya evenemangsområde KAP, bredvid Studenternas idrottsplats, och där har den blivit kvar.
– KAP är det bästa tänkbara området att vara på. Nära till allt utan att musiken stör så mycket, säger Yared Tekeste.
Enligt killarna i Meditative Sounds var 2004 deras bästa år hittills. De fyllde tältet och responsen var massiv.
– Men det har alltid varit bra spelningar på Reggaefestivalen, alltid över förväntningarna. Vi tycker ofta att vi får en dålig tid att spela på, men sedan inser vi att det var en skitbra tid och vill ha samma nästa år, säger Andreas Weslien i Meditative Sounds.
Det var 2004 som Yared Tekeste och Adiam Kubrom åkte ner till Jamaica första gången, för att kunna boka egna artister och inte vara beroende av vad de europeiska bokningsbolagen erbjöd för tillfället. Det lyfte festivalen rent musikmässigt, enligt Yared Tekeste. Uppsala Reggaefestival blev en kraft att räkna med även internationellt. Det de flesta minns bäst är hur Alpha Blondy genomförde sin konsert på kryckor med en bruten vrist.
Åren 2004 – 2006 växte festivalen snabbt. Från 4800 besökare till 14 000 besökare på tre år och sedan kom toppåret 2007 med 23 000 besökare, solsken och skön stämning. Programmet var också det mest imponerande hittills med inte mindre än fem artister som brukar vara det största namnet på andra festivaler ensamma. Bunny Wailer, Buju Banton, Capleton, Gentleman och Anthony B.
Året efter försökte man växa ytterligare med bland andra den mångmiljonsäljande dancehallartisten Sean Paul på programmet. Men det blev regnväder, publiktapp och en konkurs som många inte trodde att festivalen skulle resa sig från.
Men det gjorde den. En något nedbantad lineup förra året drog inte lika mycket folk som tidigare, åtminstone inte betalande, handeln med falska biljetter och armband visade sig efteråt ha varit omfattande. Men solen sken och stämningen var den bästa sedan 2003.
– Det var fantastiskt. Jag gick bara runt och log hela festivalen för att det var så fint, säger Adiam Kubrom. Även om vi hade en del problem med camping och falska armband så kunde det inte rubba den positiva stämningen vi som arrangerade festivalen kände. Den kommer vi att ta med oss in i årets festival som förhoppningsvis blir den bästa någonsin.
Andreas Jakobsson
Fakta
Reggaefestivalen genom åren:
2001 1 800 besökare 10 artister 1 dag
Artister i urval: Culture, Sly & Robbie, Black Uhuru Natural Way.
2002 2 500 besökare 10 artister 1 dag
Artister i urval: Luciano, Red Rat, Junior Kelly.
2003 3 500 besökare 30 artister 2 dagar
Artister i urval: Barrington Leavy, Gentleman, Max Romeo.
2004 4 800 besökare 44 artister 2 dagar
Artister i urval: Alpha Blondy, Bushman, Lady G.
2005 8 000 besökare 45 artister 2 dagar
Artister i urval: Capleton, Anthony B, Steel Pulse.
2006 14 000 besökare 44 artister 3 dagar
Artister i urval: Sizzla, Culture, The Congos.
2007 23 000 besökare 51 artister 3 dagar
Artister i urval: Bunny Wailer, Buju Banton, Gentleman.
2008 17 000 besökare 55 artister 3 dagar
Artister i urval: Sean Paul, Beenie Man, Burning Spear.
2009 12 500 besökare 40 artister 3 dagar
Artister i urval: Alpha Blondy, Busy Signal, The Heptones.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar