Laurie Anderson

Intervju med musikern och performancekonstnären Laurie Anderson för UNT.

Laurie Anderson har sovit i 20 år. Det är den tredjedelen av sitt liv hon vill gestalta i Delusion. Showen, som har Europapremiär på Uppsala stadsteater i kväll, befolkas av älvor, ruttnande skogar och förarlösa tankfartyg.

När vi träffas på Uppsala stadsteater är förberedelserna i full gång. Eftersom hennes ordinarie ljudtekniker inte kunde vara med sköter hon även ljudriggandet själv.
– Jag har inget emot det. Det skulle vara skönt någon gång att bara åka runt som tekniker och inte behöva vara med i själva showen, säger hon.
Delusion hade världspremiär i Vancouver under vinter-OS och har alltså Europapremiär på performancefestivalen Tupp i kväll, onsdag. I showen använder Anderson musik, elektronisk dockteater och projektioner för att skapa en drömlik medvetandeström med fantasifigurer och absurda bilder.
I en intervju med svensk tv 2007 sade du att du var trött på multimediashower. Behöver världen fler multimediashower? frågade du retoriskt.
– Sedan sade jag nog att mitt nästa projekt troligen skulle bli en multimedieshow. Jag bryr mig egentligen inte så mycket om vad för slags arbete jag gör och det ändras alltid under arbetets gång. Delusion började som en enkel pjäs för två skådespelare. Sedan kände jag att jag ville ha bilder till och sedan musik och snart blev det en hel show.
– Jag är 62 år och eftersom jag inte är en sådan person som kan sova bara tre timmar per natt utan sover minst sju timmar varje dygn så har jag sovit i ungefär 20 år. Det är längre tid än vissa som kommer att se den här showen har levt. Den är ett försök att få grepp om vad som händer den tiden. Men det är absolut inget forskningsprojekt som ska förklara drömmarna och det är inte surrealism, snarare galna historier.

Vi träffas i ett av teaterns konferensrum på en av Laurie Andersons kafferaster. Intervjutiden är satt till en halvtimme, men hon svarar på frågorna som att vi har flera timmar på oss. Ibland påminner samtalet om en teatermonolog som skiftar ämnen i snabb takt och kommer in på stickspår.
Hon berättar hur en man i Frankrike talat om för henne att indianerna i Kanada egentligen äger halva landets mark eftersom det sista kontraktet som de skrev under är från 1700-talet. Detta har sedan den kanadensiska regeringen gjort sitt bästa för att tysta ned genom att köpa medierna.
– Sådant gör att man blir rädd för att så kallade medier ska ta över allt. Då skulle den historien aldrig föras vidare.
En utläggning om hur bokhandlar, skivaffärer och bibliotek försvinner i New York leder till en berättelse om Aristofanes nästan 2500 år gamla pjäs Fåglarna som är roligare än de flesta nutida komedifilmer. En fråga om hon känner till Strindbergs Ett Drömspel leder till en Googlesökning via mobiltelefonen.
– Jag använder mig av tekniken både i arbetet och på fritiden, men jag avgudar den inte. Långt ifrån. Det är ju helt absurt att någon skulle gå att passa in i till exempel Facebooks mallar. Det är nog med jobb att försöka hinna med att skapa sin verkliga tredimensionella person. En del gör ju till exempel sina jag för trånga och får för sig att de inte ska skrika fast de egentligen har ett behov av att göra det.
Andreas Jakobsson


Bildtext: TREVARE. – En del blir inte så glada om jag har lovat dem en opera och ger dem ett potatistryck i stället, säger Laurie Anderson om att låta verken leda henne i stället för tvärtom.


Fakta

Laurie Anderson

Föddes 1947 Illinois i USA. Började verka som performancekonstnär i New York på 70-talet och fick sitt stora publika genombrott med showen United States och den oväntade hitsingeln Oh Superman som bland annat nådde andra plats på den brittiska försäljningslistan. Har sedan dess varvat performancekonst med musikalbum. Senaste studioalbumet Life on a string släpptes 2001 och till sommaren kommer skivan Homeland. Laurie Anderson är gift med rockartisten Lou Reed.

Delusion spelas 7-10 april på Uppsala stadsteater.