Publicerad i Ergo 2010.
Parken
Framtiden var här
(Flora & Fauna)
GGGG
I inledningslåten ”Väntar på något stort” sjunger Parken om hur han väntar på att något som är ”större än summan av alltihop”. Det känns som ett manifest för hur den tidigare Uppsalartisten arbetar. Istället för att som Håkan Hellström dra ihop en sambaorkester och fixa karneval för att skaka ur sig rastlösheten skriver han små sånger om kärleken och känslan av meningslöshet och sätter sparsmakad musik till. För att ha något att göra medan han väntar på det där stora som både han och lyssnaren förmodligen vet aldrig kommer.
Samtidigt finns det något positivt och befriande i Parkens melankoli. Ett uppror mot lyckoidealet. Det är okej att vara lite deppig, världen går inte under för det.
Trots att han har ett helt annat uttryckssätt så är även parallellerna med Håkan Hellström tydliga. Samtidsskildringarna är lika täta och pricksäkra och musiken är genomdränkt av samma slags naivitet. Man skulle kunna se Parken som en direkt fortsättning på Hellströms tidiga låtar. Som musiken man behöver när den där sambafesten tagit slut för att ingen orkar dansa längre.
ANDREAS JAKOBSSON
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar